- Jag träffar så många som säger att "om jag inte hade varit påverkad, då hade inte detta hänt". Ofta är det alkohol och droger som har lett till missbruk och sedan till kriminalitet.

Thore Waern, Malmö Frikyrkosamråds fängelsepastor, får se in i många världar genom sitt arbete. Själv berättar han om ett 38 år gammalt beslut: ingen alkohol.  

- Jag är ju byggnadsingenjör i botten. I studentsammanhangen hörde det till att dricka. Men för 38 år sedan bestämde jag mig: ingen alkohol mer. De senaste tio, femton åren har jag inte ens druckit lättöl. Och när jag är på fest skålar jag inte - det är min stora protest mot alkoholen. Thore Waern, som har varit på en träff med Malmös pingstpastorer på Europaporten den här lördagsförmiddagen, lutar sig framåt där han sitter i soffan i kyrkans personalrum.

- Jag gör så, va, säger han. Jag vägrar att skåla, för skålandet hör ihop med alkoholen. Och när jag berättar det här för de intagna, då upplever jag respekt från dem. Många av dem har ju själva sett vad alkoholen gör.   Det är fem år sedan frågan från frikyrkosamrådet kom: skulle du kunna tänka dig att bli fängelsepastor på Kirsebergsanstalten? Då hade Thore Waern varit pastor i Skanörs pingstförsamling ett tag, och i den fanns det en grupp som gjorde besök på Tygelsjöanstalten utanför Malmö, en öppnare anstalt, för att samtala och fika med de intagna där.

- Jag trivdes med killarna på Tygelsjö, och det var i och med det som rådet kom att tänka på mig när den förre fängelsepastorn slutade. Han hade arbetat på bara Kirseberg, men vi la till Fosieanstalten och häktet efter ett tag. Under några år kombinerade Thore Waern församlingspastorskapet i Skanör med arbetet som fängelsepastor. Nu har han passerat pensioneringsdagen, men har kvar anstalterna på halvtid - han förlägger den mest till eftermiddagarna, när de intagna är färdiga med dagens studier eller arbete och tillbaka på avdelningarna.

- Kirseberg är en säkerhetsanstalt, berättar han. Hall, Kumla, Norrtälje och Tidaholm har den högsta säkerhetsklassningen, och Kirseberg hör till de näst säkraste. Fosie är inte lika tufft. Men nu är häktet i Malmö så överbelastat att en av avdelningarna på Kirseberg har gjorts om till häktesavdelning.

Situationen på häktet i Malmö är lite speciell eftersom många av dem som hamnat där har tagits i tullen på sin väg in i Sverige och inte talar svenska. Men både där och på anstalterna blev Thore Waern snart varse att hans bild av intagna var sned:
- När man arbetar inne på en anstalt upptäcker man ganska snabbt att här sitter det människor som är som du och jag.  

I "fängelsekyrkan" arbetar en ortodox präst, en katolsk präst, en svenskkyrklig präst och en svenskkyrklig diakon förutom Thore Waern. Alla är anställda av sina egna samfund, vilket innebär att de rör sig på avdelningarna med en annan identitet än vårdarnas, och de har tystnadsplikt.

De intagna som är medlemmar i någon kyrka kan alltså få träffa en själavårdare från den egna traditionen. Gruppens sammansättning gör också att arbetet alltid är ekumeniskt - bland annat firas lördagsgudstjänst där alla bidrar med sitt. Thore Waern berättar entusiastiskt om en improviserad "Tryggare kan ingen vara"-duett som han sjöng med den katolske prästen en gång.

- Mest består arbetet av personliga samtal och gruppsamtal. Vi har en besöksgrupp som kommer regelbundet, och vi har haft flera Alpha-kurser. Jag delar ut biblar och andra böcker ibland - jag har delat ut många Biker Bible och Street Bible från Biker Church, och Biker Bible har jag på några andra språk också för att kunna ge till dem som kanske inte kan någon svenska alls. Några andra böcker har jag också gett bort, till exempel Den vita tigern.

Jo, för om det är något som finns på anstalterna, så är det tid. Kvart åtta på kvällarna stängs dörrarna till cellerna. Alternativet till TV:s utbud kan vara en bok som Thore har lämnat - eller kanske LP:s tidningar, som han också delar med sig av.  

- Det är ytterst få som säger "jag vill inte ha med dig att göra" - det har kanske hänt vid tre tillfällen sammanlagt under mina år här, säger han. De flesta är väldigt glada för att vi kommer, och jag har aldrig träffat någon som har varit hotfull. Det går oftast att hitta något gemensamt att prata om. Innan det blev häkte på Kirseberg fanns det en isoleringsavdelning där, och vid ett tillfälle blev jag inlåst hos en kille som var farlig. Men jag var faktiskt inte rädd. Det är en viss fördel att ha några år på nacken. Man får inte visa sig rädd, man måste visa att man gillar dem. Thore Waern träffar ibland intagna som har varit i kontakt med LP-stiftelsen. De ber oftare än andra om förbön, och ibland kan han hjälpa till med att återknyta kontakten. Annars talar han inte om sin tro annat än att han svarar på direkta frågor.

- Jag går inte ut med min tro. Framför allt är jag medmänniska. Man måste bygga upp förtroende först. De behöver samtal, de behöver kärlek. När man kommer nära dem kan man säga att det finns förlåtelse för allt, att Gud förlåter, att om du vill uppleva verklig glädje så förlåt. Många kommer från splittrade familjer och har kommit i kontakt med alkohol väldigt tidigt. Sedan har det blivit andra droger och så har det lett till kriminalitet. Jag träffar en del som säger att "om mamma och pappa inte hade skilts så hade jag inte suttit här". Det kan nog vara sant. Men många säger också att "om jag inte hade varit påverkad så hade detta aldrig hänt", det hör jag gång på gång. Så jag tjatar om detta överallt: låt bli alkoholen, drick aldrig, var stenhård, var ett gott föredöme. Det gäller våra församlingar också. Vi som har så mycket annan kraft att ta del av, vi ska väl inte behöva alkohol?